Mitt Mirakel Evelina

Uch vilken dålig mamma jag känt mig som det sista veckorna... jag har varit så trött och utmattad.
Jag tänker för mycket och sover för lite.
Men jag jobbar på det...men bloggen har liksom verkligen kommit i sista hand.

Jag skulle uppdatera härom dagen när jag var ute och gick, vi har en stegtävling jag och ett gäng mammor, men fick inte till det med att skicka mms.
Evelina har börjat vakna tidigare och vilar sämre på dagarna, så jag packa ner henne i vagnen och tog med fika och traskade på.. hon sov som den lilla prinsessa hon är.
När hon vakna var vi ute på spikön, helt perfekt för att sätta sig vid kanalen och fika och kolla på båtar och fåglarna, som nog mest vill åt Evelinas prickigkorvsmörgås, men hon var stormförtjust och peka och sa ''tiitah''.
Och alla pensionärerna som gick förbi skall vi inte tala om, de var stormförtjusta i Evelina.
Hon har lärt sig vilka hon skall charma upp med sitt lilla leende... med hela ansiktet ler hon, underbara barn!

Och många steg blev det.. men inte tillräckligt för att väga upp alla steg jag missat.. men nu vet jag iaf vilken tur jag skall gå för att gå 13000 steg ;D
Någon som har tipps för ömma fötter, de är varmt välkomna, inte ömmande fötter utan tips för att motverka dem!