Mitt Mirakel Evelina

Kan ju säga att vänner och bekanta använder ett annat ord, men det är ju inte riktigt PK och jag kallar mig nog hellre för ilands nomad.
Det har blivit en del flyttande de senaste åren, men det känns faktiskt skönt att inte vara 'fast' längre.
Men vem vet, hittar vi huset med stort H så kanske kanske..
Flytten till pappa är klar och det mesta vi äger är magasinerat i väntan på att lägenheten vi skall flytta till skall bli klar.
Det har minst sagt varit ett par hektiska dagar, även om inte jag kunnat hjälpa till med flytten utan tagit hand om lill stumpan som till råga på allt blivit förkyld igen, innan hon ens blivit frisk från den förra.
Just nu Sätter Pappa och Stefan lister som fattades i radhuset och sedan skall det städas.
Efter det är det redo att lämnas vidare.

Det är en lite skumt känsla ändå, man flyttar in i ett hus där människorna som bott där innan satt sin prägel, vissa saker gillar du och andra ändrar du, sedan kanske du flyttar och nästa flyttar in och samma procedur upprepas.
Att se in i ett hem är ju lite som att se in i en själ, det känns lite i hjärtat att lämna efter det man ändrat och gjort för att det skall kännas just som ett hem.